Simones

t

I henne känner jag igen mig själv.
Gång på gång ramlar hon omkull
Jag ger henne min hand och försöker hjälpa henne upp men hennes ben bär inte.
Jag släpar henne till sängen. Hon vill ha mer vin och jag inser att det är ett dött lopp.

Jag springer tills benen inte bär, men jag kan inte se, inte göra något.
Det tar stopp och jag ligger där. Paralyserad

Jag behöver dig nu.
Jag behöver dig alltid.
Jag vet att du finns med mig varje dag.
Jag vet att du aldrig kommer lämna mig.

Men även om du är här med mig nu.
Även om jag vet att du alltid finns med mig.
Även om jag vet att du aldrig lämnar mig.

Är du så ofantligt långt borta.
Så långt borta att hur mycket jag än vill.
Kommer du aldrig komma tillbaka.

Kanske letar jag efter det som jag hade förut, grundat på den trygghet som fanns då. Lyckan som då fyllde mitt hjärta. Men att ta tillbaka något som en gång varit är omöjligt. Det är förflutet och alla förändras och kanske inte alltid till det bättre. Även om jag önskar så kommer jag aldrig få känna just det lyckoruset igen.

Men vem säger att det inte kan bli bättre?

Steget till ny lycka grundas på att man vågar chansa. Våga ställa sig där, naken och sårbar utan några som helst garantier. För att vinna måste man satsa något och i detta fall hela hjärtat.