happyland.

När man slevas ut från ett liv som rullar på utan att man egentligen hinner med till att plötsligt sitta på altanen och undra vart tiden tog vägen inser man hur dålig man är på att ta vara på tiden. När man sitter där hinner alla problem ikapp en igen. De saker som man inte behövt ägna en tanke åt under flera veckors tid och känt att det äntligen inte spelar någon roll väller då över en och man får lite panik. Tiden sprang iväg så fort att man inte riktigt hann njuta, eller så var det bara det att man hoppades att man aldrig skulle behöva komma tillbaka till den så kallade verkligheten. Därför vägrar man att suga i sig den där lyckokänslan fullt ut för att man så innerligt hoppas att det aldrig ska behöva ta slut.

RSS 2.0