med dig blir livet vackert.


encore une fois, s’il vous plait

Har nu avslutat ett tre år långt kapitel som bestod av skratt, tårar, lycka och allt där till. Det känns fint men ändå så ofantligt jobbigt. Och jag vill bara tacka för allt, 9B.

Avslutar en annan historia. Vacker men ändå så otroligt sorglig. Kort men ändå fylld av så många minnen. Vid närmare eftertanke inser jag hur svårt det är att hitta den egentliga lyckan i det hela men alla de här första gången-gångerna gör det lite enklare att minnas. Alla de egentligen så ovesäntliga tingen som klädsel just den kvällen, eller de där födelsemärkena på överarmen som bildar ett vackert mönster som bara du ser.

Den där dagen då du för första gången mötte någon ny som inte såg en som sig själv utan någon annans.

Egentligen handlar det nog bara om att man saknar kvällar man knappt minns egentligen.

Därför håller du kvar. Du har glömt bort hur dina ben tidigare bar dig och plötsligt står du på ruta ett.

Raderad och förhoppningsvis bara en del av den jag var förut. För nu vänder jag blad påriktigt och låter mina ben bära.

1 juni, sommaren är påväg.

Min andra halva. Mitt hjärta. Jag älskar dig.


RSS 2.0