Simones

Återseende av en av mina fina som var otroligt glädjande. innebandymatch. trerätters middag. timmar av tårar, skratt och minnen. promenad mitt i natten. hockey.

jag har världens bästa vänner
♥

Man kan alltså ta livet av en männsika, döda en människa, mörda en människa och komma undan med skyddstillsyn... vad är det för jävla värld vi lever i?


http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article346801.ece

Ikväll befann vi oss på kosmos, i samma rum som jag och många andra suttit och skrivit i minnesboken för josefin dagarna efter den där söndagskvällen 26 april. Tror det till och med är första gången sedan dess jag ikväll än en gång klev in däri det där rummet fast denna gång för att lyssna på en tjej, nathalie byström. En tjej som i det stora hela har gått i genom i princip samma sak som mig fast för fyra år sedan. Hon höll i en föreläsning om sin bok "Den långa vägen tillbaka" och ingen har fått ut mina känslor och tankar under dom här senaste snart sex månaderna så bra som just hon. Det kändes precis som om hon plockade orden från mitt huvud, allt det jag aldrig kunnat få fram. När föreläsningen var slut kändes detprecis som dagen efter olyckan då jag satt med en kurator på mitt rum, efter inte allt för lång tid blev jag alldeles matt i huvudet precis så kändes det när hon pratat klart ikväll. Precis som om jag bara fått mata ur mig allt, fast hon gjorde det åt mig. Hon satte ord på mina känslor.



Beställde boken och längtar tills den dimper ner i brevlådan, hoppas det går fort bara. Innan det var dax att åka hem stannade vi och tände ett ljus vid Josefins gravstenen, mostra hennes har gjort det vinterfint och imorgon ska jag gå förbi och lämna hjärtstenen.
Jag känner ännu en gång att livsglädjen på något vis är på väg tillbaka.
Jag hoppas det går åt rätt håll nu.

'Så fort jag ser pojke med busig frilla är det något i mig som hoppar till. När jag ser par hand i hand på gatan är det något inom mig som börjar skena. Trasiga jeans påminner om dig. Svart keps likaså. Till och med droppande regn utanför mitt fönster gör att jag tänker på dig.
Jag tar omvägar för att slippa passera gatan där du bor. Jag försöker titta ner i asfalten i fall jag måste. Jag gör nästan allt för att undvika dig. Jag har dig inte på Facebook. Inte längre i min mobil. Att jag kan ditt nummer i huvudet kan jag inget göra åt.

Söta små flickor associerar jag med dig. Tänker att en av dem kanske är din flicka nu. Söta pojkar är också du. Men aldrig att jag skulle vilja ha en ny. Jag tänker på dig flera gånger per timma. Ibland är det mer frekvent än så. Tröstar mig med att tänka; för varje sekund som går minskar du.

Det känns som du är min svåraste läxa. Men det måste vara för att du är nu. Det känns som du är mitt finaste misstag. Men det är väl bara för att jag inte funnit någon ny. Jag vet inte vad jag trodde. Hur jag tänkte där och då. Jag vet bara att det är över. Att det inget mer kommer bli. Alla steg är tagna. Alla tankar har tänkts. Det är bara det lilla sista. Att sluta påminnas om dig.'

För det är precis så det är...

När det plötsligt blir tungt att andas, då allt känns bortkastat, då hjärtat lånsamt faller i bitar.

Dagen började dåligt, beep-test då jag för det första har fått fel i någon disk osv i ryggraden så jag ska egentligen inte löpa sådär just nu iallfall så det inte blir värre och jag får så förbannat ont och sen hade syster tagit mina inomhusskor. dum som jag är springer jag ändå och just nu känns det knappt som ryggen bär...
Feta jävla magvärken hela jävla dan, underbart...
Vi har fått världens suraste och förmodligen segaste jävla busschaufför som måste vara sveriges mest otrevliga jävel sen ska dumfan köra fast så jag kommer hem en hal jävla timme senare än vanligt så jag missar bussen jag tänkt ta tillbaka...
Sen har pappa tappat bort nummret till R så Thailand är nog ganska så kört...

min kära vän D kom hem så jag fick fint sällskap för kvällen. åt en liten middag sen blev det massa prat, som vanligt med andra ord. och nu när han flyttat ifrån mig. rättare sagt sju mil så blir det inte lika vardagligt med dessa pratstunder som vi varit vana vid. men man lär sig att ta vara på stunderna

-   -   -



imorgon fanns det planer om att linda skulle ta sitt pick & pack och bo hos mig över helgen men jag vet inte riktigt hur det blir än, om hon inte kommer förän på fredag. det återstår att se.

Skoldagen tog sakta men säkert slut och nu är det bara tre skoldagar kvar till helg, underbart! träningen gick väl rätt bra men ryggen tar stryk...
Förresten kommer klassresan på tal allt oftare. efter många om och men ska vi försöka ta oss utomlands, turkiet står högt upp på listan! enligt mig iallfall? får se hur det blir med den saken, möte på söndag.

Kvällen blev lite känsloladdad, små saker som egentligen inte har någon betydelse kan ta så otroligt hårt sånna här kvällar. har lyssnat på gamla godingar som kommer tillbaka varje år men även lite nytt; Kent, Peter Cincotti, David Cook och The Sounds är bara en del som kommer i hörlurarna! Imorgon väntar innebandy, längtar ♥

fredag åker mor och far iväg till stockholm med ett par vänner och avundsjuk det är jag. men jag vet precis vem och vad som finns i stockholm just nu så jag är väl rätt glad ändå, jag får vara hemma med mina hjärtan, äta god mat, bada, basta och allt där till. jonas närmar sig åldern 14 och det ska vi såklart fira med tårta.

ken ring - jag ber en bön



änglabarn.



jag tror snön är här för att stanna nu.
snön försvann med dig när du dog & jag skulle göra så mycket för att du skulle återvända med den, komma hem igen.
♥

malå vm

fick träffa mina söta en stund, känna hjärtat upp i halsgropen ännu en gång och har insett att det inte handlar om att gå vidare utan att lära sig leva med det. ikväll bakade jag en rulltårta och läst din blogg. minns du när vi stod där i kosoms och tryckte i oss rulltårtan jag bakat, skrattade. det var lycka.
du kommer alltid vara min fina
♥

När man varken vet ut eller in längre

Och allt känns som en stor besvikelse, du är värd mycket mer än det.

Det har känts jobbigt, det känns jobbigt och det kommer fortsätta göra det. en lång lång tid. och det är okej att gråta, man måste gråta. släppa ut allt.

Dom som kan få en att skratta åt vad som helst, vända en skitdag till något underbart.

Dom som får en att glömma det sorgliga och jobbiga om än bara för en sekund.

Dom som man vet finns där, no matter what.

Och jag vill bara att ni ska veta att jag älskar er.