Simones

'Så fort jag ser pojke med busig frilla är det något i mig som hoppar till. När jag ser par hand i hand på gatan är det något inom mig som börjar skena. Trasiga jeans påminner om dig. Svart keps likaså. Till och med droppande regn utanför mitt fönster gör att jag tänker på dig.
Jag tar omvägar för att slippa passera gatan där du bor. Jag försöker titta ner i asfalten i fall jag måste. Jag gör nästan allt för att undvika dig. Jag har dig inte på Facebook. Inte längre i min mobil. Att jag kan ditt nummer i huvudet kan jag inget göra åt.

Söta små flickor associerar jag med dig. Tänker att en av dem kanske är din flicka nu. Söta pojkar är också du. Men aldrig att jag skulle vilja ha en ny. Jag tänker på dig flera gånger per timma. Ibland är det mer frekvent än så. Tröstar mig med att tänka; för varje sekund som går minskar du.

Det känns som du är min svåraste läxa. Men det måste vara för att du är nu. Det känns som du är mitt finaste misstag. Men det är väl bara för att jag inte funnit någon ny. Jag vet inte vad jag trodde. Hur jag tänkte där och då. Jag vet bara att det är över. Att det inget mer kommer bli. Alla steg är tagna. Alla tankar har tänkts. Det är bara det lilla sista. Att sluta påminnas om dig.'

För det är precis så det är...