Simones

Jag har verkligen insett nu, vi kan inte fortsätta så här, du och jag. Absolut inte jag, det har verkligen gått utför de senaste snart fyra månaderna. Jag har blivit någon annan, någon jag verkligen inte vill vara speciellt när jag vet hur illa jag fått dem runt omkring mig att må för jag vet och jag har nog vetat innerst inne hur illa det har varit hela tiden och hur illa det tillslut blev. Men jag ville inte inse, jag ville inte inse att jag blivit den människan jag lovat mig själv att aldrig bli för jag trodde jag vart stark att jag klarat mig undan. Men jag sköt bara ifrån mig allt, jag la all energi på att trycka ifrån mig det som gör ont för jag ville inte förstå hur dåligt jag egentligen har mått och sen hur det förvärras när jag inte har tagit tag i Det utan istället har jag gjort illa mig själv på tusen andra sätt och det har i sin tur gått ut över alla dom runt omkring mig.

Jag lovade mig själv en sak när Du dog och det var att jag skulle ta tag i saker. Jag skulle inte ångra att jag inte sagt saker och jag skulle inte kunna se tillbaka på saker och ångra att jag inte tagit tag i dem och gjort det bästa av situationen, inte ångrat att jag inte gjort vad jag kunnat.


du fick mig att bli en bättre människa, du fick mig att må bra i mig själv och det ska jag komma tillbaka till nu.

Bästa vän!