Simones

Man tror ofta att man ska kunna lämna saker bakom sig lätt. Att man bara ska kunna vända blad, börja på ett nytt kapitel, ja ni fattar? Utan att bearbeta det. Jag var sån, jag är nog fortfarande lite sån men har börjat ta tjuren vid hornen, ta tag i det jobbiga redan från börja och inte lägga det i den fär burken med allt annat jobbigt. Där allt från att jag missat bussen, till att ett ex har skaffat en ny till att ens bästa vän dör.

Man lägger smärtan i den där burken, går vidare, lever utan att tänka tills den där burken tillslut är full och allt bara ploppar ut och det kan hända närsomhelst. Man tror att allting ska vara lika enkelt som förut. Vilket det inte blir och man kan många gånger känna hur meningslöts det känns att kämpa varje dag. Att man nu varje dag måste kämpa för att det ska kännas meningsfullt.

Man måste vara ledsen för att kunna lämna det jobbiga bakom sig, det är okej att gråta. Men det viktiga är att man vet att man inte behöver glömma för att kunna lämna det bakom sig. Man måste bara lämna sorgen man måste kämpa.

trött och sliten, därav massa babbel.