Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt. Är jag hjärtlös och förfallen?

Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0