Simones

1 helt år och det gör så fruktansvärt ont. Hos mig och alla andra som någonsin fick chansen att träffa och dela glädje med dig. För avtryck det vet vi alla att du gjort. Ingenting blir någonsin som då. Det gör fortfarande ont att vandra runt där vi gått, sitta vid forum och känna vårsolen värma. Saker vi skrattat åt får mig fortfarande att le även om det gör ont. Hoppet finns fortfarande då man skickat iväg ett sms, kanske svarar du den här gången? Höra ditt skratt som finns inspelat tär så fruktansvärt i hjärtat samtidigt om det skickar en varm känsla i hela kroppen. Minns hur du alltid fick mig att le även om det kändes som om världen skulle gå under och du sa alltid att allt skulle bli bra, vi skulle ju alltid ha varandra visst? Jag älskar dig så otroligt mycket och det finns inga ord för saknaden. Du kommer alltid ha platsen längst in i mitt hjärta kära du, bästa älskade du. Min bästa vän, min solstråle.

I miss you so, please come back home ♥