10 månader utan dig min fina.
Tid är bland det finaste som finns men också det värsta. Lyckan över att man äntligen nått sina 50 år som gifta eller bara det där ynka året som egentligen känns som en evighet. Men tid kan även inefatta, ångest, saknad och sorg.
Idag passerade 10 månader. 10 månader sen min andra halva försvann från jorden.
Jag blir så otroligt rädd att tiden fortfarande går och så otroligt arg, att männsikor fortsätter göra samma sak varje dag, ut och in och jag blir rädd mig själv då jag själv ännu en gång börjar bli en av dem.
Men en sak som jag har insett är att även om det känns lättare för varje månad och att dom där dalarna inte infinner sig lika tätt som tidigare betyder det inte att man slutat bry sig, eller börjat glömma.
Nej det handlar om att man sakta men mycket motvilligt någonstans i kroppen börjar acceptera, smärtan försvinner inte. Men det har hittat en plats i dig. & du börjar vänja dig.
Idag passerade 10 månader. 10 månader sen min andra halva försvann från jorden.
Jag blir så otroligt rädd att tiden fortfarande går och så otroligt arg, att männsikor fortsätter göra samma sak varje dag, ut och in och jag blir rädd mig själv då jag själv ännu en gång börjar bli en av dem.
Men en sak som jag har insett är att även om det känns lättare för varje månad och att dom där dalarna inte infinner sig lika tätt som tidigare betyder det inte att man slutat bry sig, eller börjat glömma.
Nej det handlar om att man sakta men mycket motvilligt någonstans i kroppen börjar acceptera, smärtan försvinner inte. Men det har hittat en plats i dig. & du börjar vänja dig.
Kommentarer
Trackback
