Thought again, of driving by, the place we meet.



Hjärtat skriker hjälplöst och smärtfyllt ditt namn, tårarna forsar ner för kinden då jag inser att ingenting kommer bli vad det var för ett år sedan. Lyckan kommer inte vara densamma, den kommer finnas. Fast på ett helt annat sätt. För jag kommer aldrig hitta den sorts lyckan ännu en gång. Jag kommer inte vara lyckligt ovetande om den dåtida framtid som stod mig till mötes som nu egentligen bara borde vara en lite prick i backspegeln men i realiteten tar upp största delen av mitt sinnes vrår både i vaket tillstånd och under de långa nätter då jag lustigt nog måste uppleva helvetet i mina drömmar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0