Simones

I henne känner jag igen mig själv.
Gång på gång ramlar hon omkull
Jag ger henne min hand och försöker hjälpa henne upp men hennes ben bär inte.
Jag släpar henne till sängen. Hon vill ha mer vin och jag inser att det är ett dött lopp.

Jag springer tills benen inte bär, men jag kan inte se, inte göra något.
Det tar stopp och jag ligger där. Paralyserad