dreams only last for the night.

Partylistan slås igång och vi dansar dansar dansar. Trots den tunna dimma i lägenheten avslöjar allt om innehållet. Jag undrar om jag ska sluta försöka stava rätt och bara säga att det gör ont när min telefon är tyst och att det gör ont att du inte vill vara med mig för att jag vill vara med dig trots att det blottar allt här inuti? Tillslut blir väl saker och ting försent men den här gången tänker jag inte dränka det i litervis med vin, inte den här gången.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0