.
Hjärtan slutar slå medan nya slår sina första slag. Ett tomrum bildas medan ett annat tomrum fylls med kärlek. Någon tar ett sista steg ut i oändligheten i samma stund som en annan individ tar sitt första. Ovetande. På något sätt är det alldeles för förutsägbart. Eller kanske är det bara jag.
En dag tar det slut. Hjärtat slår inte föralltid, tomrummet kommer växa och en dag tas ovetandes det där steget. Ut i ingenting.
Ingenting känns fint, det fanns en tid då jag var rädd men varför streta emot.
Fast så länge hjärtat slår kommer saknaden pulsera i venerna och vet du vad, det gör så förbannat ont.
Kommentarer
Trackback
