What doesn't kill you makes a fighter
Medvetandet som kommer i fatt är som ett hårt slag i magen, när jag vet att jag bara går från en mardröm till en annan.
“Come what may, time and the hour runs trough the roughest day”
♥
My superhero ♥
I will be your one man army.
vi gjorde det fint.
För det gör lite ont och det känns väldigt ensamt. Men jag antar att det är så det ska vara.
what are words if they're only for good times then they're torn
.
AND THIS IS ALL THAT'S LEFT.
När det smyger sig på, likt en epedimi sprider den sig i luften och förblindar oss för allt det där vackra som egentligen finns där ute. Jag saknar vårnätterna. Då fåglarna flög tillsammans uppe på himlen och gav mig hopp om att jag fortfarande kunde se. Något att hålla fast vid då jag tappat bort mig själv. Men för vissa finns de där, vissa har funnit meningen med det hela.
För oss som ännu en natt låg vakna är det svart. För flickan som vann är det ljust.
anywhere you are, I am near.
♥
du.
Jag hoppas att allt är bra med dig, jag hoppas du mår bra. Du vet väl att jag saknar dig, du vet väl att jag saknar dig varje dag.
"Sometimes it lasts in love, But sometimes it hurts instead,"
3.
Jag sprang bort från mig själv den där natten för två år sedan.
.
Hjärtan slutar slå medan nya slår sina första slag. Ett tomrum bildas medan ett annat tomrum fylls med kärlek. Någon tar ett sista steg ut i oändligheten i samma stund som en annan individ tar sitt första. Ovetande. På något sätt är det alldeles för förutsägbart. Eller kanske är det bara jag.
En dag tar det slut. Hjärtat slår inte föralltid, tomrummet kommer växa och en dag tas ovetandes det där steget. Ut i ingenting.
Ingenting känns fint, det fanns en tid då jag var rädd men varför streta emot.
Fast så länge hjärtat slår kommer saknaden pulsera i venerna och vet du vad, det gör så förbannat ont.
sov gott.
Ett sista farväl och saknaden har slagit rot i hjärtat. Du finns inte längre med oss i denna orättvisa värld men alltid i hjärtat. Tack för allt och vi ses snart kära du. †
2
Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart.
så vackert.
Kanske är det de där ögonen. De där läpparna. Kanske är det en ren jävla illusion. Känslan av att få tycka om någon.
Längtan efter att få längta.
Kanske är det ingenting.
Kanske är det bara du och när du är i mig.
Kanske är det bara du.
Jag vill bara kyssa dig innan vi rinner ut i sanden.
I only want sympathy, in the form of you, crawling into bed with me.
Jag fortsätter att tysta mina ord. Klär dem istället i musik, för dig, att läsa mellan raderna. För dig att analysera. Så att du på något sätt ska förstå, de orden jag klär om och gör luddiga. Töntiga och svåra att tyda.
Och känna hur det blir mer och mer spänt mellan någonting som kallas för Dig och Mig. Vi är inget Vi. Du är Du. Jag är Jag.
Jag fortsätter ändå att förneka. Någon frågar - Jag svarar nej. Skriker nej. För jag får inte, bör inte, vill inte, kan inte. Jag får inte vilja ha dina händer här hos mig.
Det är svårt att be sig själv att hålla käften. När man egentligen vill skrika rakt ut.
Men jag kan inte. Får inte. Ska inte.
För om jag börjar prata..
Då har jag förlorat dig på en hundradels sekund.
Och om skulle du fråga.. om det handlade om dig. Om mig. Om oss.
Så skulle jag förneka in i det sista. För det handlar inte om dig. Om mig, eller om oss.
Det var sättet du log mot mig, just den där dagen, som fick dig att fastna i mig.
Det handlar om det.
Längtan efter att få längta.
Längtan efter dina händer. Ditt leende. Din kropp, hårt mot min.
Det handlar inte om dig.
Det handlar om det.
Längtan efter att få längta.
Kanske är det ingenting.
Kanske är det bara du och när du är i mig.
Kanske är det bara du.
Jag vill bara kyssa dig innan vi rinner ut i sanden.
I only want sympathy, in the form of you, crawling into bed with me.
Jag fortsätter att tysta mina ord. Klär dem istället i musik, för dig, att läsa mellan raderna. För dig att analysera. Så att du på något sätt ska förstå, de orden jag klär om och gör luddiga. Töntiga och svåra att tyda.
Och känna hur det blir mer och mer spänt mellan någonting som kallas för Dig och Mig. Vi är inget Vi. Du är Du. Jag är Jag.
Jag fortsätter ändå att förneka. Någon frågar - Jag svarar nej. Skriker nej. För jag får inte, bör inte, vill inte, kan inte. Jag får inte vilja ha dina händer här hos mig.
Det är svårt att be sig själv att hålla käften. När man egentligen vill skrika rakt ut.
Men jag kan inte. Får inte. Ska inte.
För om jag börjar prata..
Då har jag förlorat dig på en hundradels sekund.
Och om skulle du fråga.. om det handlade om dig. Om mig. Om oss.
Så skulle jag förneka in i det sista. För det handlar inte om dig. Om mig, eller om oss.
Det var sättet du log mot mig, just den där dagen, som fick dig att fastna i mig.
Det handlar om det.
Längtan efter att få längta.
Längtan efter dina händer. Ditt leende. Din kropp, hårt mot min.
Det handlar inte om dig.
Det handlar om det.
Look at the stars, look how they shine for you.
4# : En bild på en konstig tid i ditt liv
1
"Jag har tappat förmågan att forma ord till meningar, att få en känsla utav en mening, att bestämma vem som får hålla min hand och inte. Jag saknar att vara vid liv"
3# En bild på någon i din familj
[jennifers]
♥
